Skip to content

un chien

5 januari, 2011

D är helt otroligt hur beskedet om att jag skulle ha en tidigare okänd syster – gömd som en skatt någonstans – äter upp mig inifrån. känns inte riktigt som det lämnar någonting kvar för omvärlden. Känner mig som en hund, eller ännu värre. En dörmatta. Ovärdig liv å mitt egna kött å blod. Jag drar på mig min mormors pälskappa å lämnar luftslottet. hör arga skrik bakom mig, men det är försent. jag är redan på väg bortåt…

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: