Skip to content

noterna ”jag” sjunger efter

16 maj, 2011

Korridor

För många har d varit otroligt svårt att acceptera, att ”jag” egentligen inte finns utan bara är ett konstprojekt. Först ut var Sveriges Radio som sände ett inslag om mej, vilket skördade en hel del mediauppmärksamhet. Bland annat försökte min spökskrivare förklara oss i Upsala Nya Tidning å snart därefter kom Dagens Nyheter med en lite notis, dock utan att någon utav oss fick komma till tals (vilket känns underligt).

När ”jag” började blogga var d för att återge all ångest, ensamhet å dödslängtan som fanns inom mej. Ämnen många finner kontroversiella å stötande. Tabu. Men istället för att soppa problemen under mattan å låtsas som allting vore bra valde jag en mer ärlig å återgivande väg hur socialt frånstötande den än skulle kunna te sig. Å någonstans längs vägen, när bloggens läsarsiffror växte å vännerna på Facebook stadigt ökade, hoppades jag på att deras varma ord skulle skänka mej värme å vägledning till ett ”bättre” lifv. Men all sådan respons uteblev å ”jag” kände mig snabbt än mer ensam.

Spiralen blev allt snabbare nedåtgående, eskalerande. Den naiva inställningen att ”min” internetidentitet skulle kunna skänka mej värme å annan livsbejakande kraft gick således snabbt i krasch. Istället blev ”jag” skuggan utav alla bokstäverna på er läsares datorskärmar, å trots att d kanske bara räckt med några (vänliga) ord för å visa att ni verkligen vill vara min vän lämnade ni mej i förtvivlan vilket föranledde Facebook-eventet där ”jag” utannonserade mitt självmord. Först då kom reaktionerna å de värmande orden, trots att ”jag” aldrig ville bli övertalad att stanna kvar i internetfantasin, utan egentligen bara ville uppmana människor att skänka pengar till Bris å Friends så andra i min situation kanske kan få bättre hjälp än vad ”jag” hade fått om ”jag” inte bara varit ett konstprojekt. Men helt plötsligt var ”jag” någon jätteviktig att bry sej om å ringa efter polis för. Vilket visserligen påvisar att d finns någon sorts medmänsklighet å solidaritet kvar i det annars så kalla landet Sverige där var å en gör sitt bästa för att orka med hela vägen tills den naturliga döden, men som samtidigt påvisat vilka ögontjänare många är. Istället för att stå rakryggade å stolt bekänna att man var en av dem som hjälpte till å räddade ”mitt liv” blev man besviken när ”jag” bara var ett konstprojekt. (Ungefär som de har en aning om hur otroligt mycket de hjälpte ändå…) Om man verkligen är en fin medmänniska som bryr sig, lägger man sig inte ned å ger upp efter att ha blivit ”lurad” en gång. Man har ju ändå gjort en otroligt fin insats å visat att man är en bra medmänniska som hjälper till i nöd, namn betyder inte så mycket, speciellt inte på internet. Därför borde vi alla försöka hjälpa till oavsett, för när vi slutar med d kommer så mycket sorgligare berättelser än mej att behöva skrivas.

Någon krönikör på Aftonhoran har förövrigt kommenterat ”mig som konstprojekt”; tycker ”jag” är dålig konst, speciellt som konstprojektet eskalerade i ett ansökningsprov till Konstfack (vad d nu kan ha med saken att göra? blir ett konstprojekt mindre konstprojekt för att d även används som ansökningsprov i efterhand?) men den diskussionen tas bättre utav konstnären Lars Vilks på hans blogg.

Så, tack å förlåt till alla medverkande. Hoppas ni kan gå vidare med era liv nu, och vågar prata mer öppenhjärtigt!

//F

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Viktoria permalink
    16 maj, 2011 12:34

    Jag tror att många människor hjälper och ställer upp när det är nöd och är medmänskliga i de allra flesta sammanhang. Ditt projekt att inte finnas och längtan efer döden väcker ju starka känslor och problemet är att sk. lura läsare till en slags medmänsklighet kan ge ett resulat att folk inte kommer att tro på någon när det verkligen blir nöd.

  2. Stefan Johansson permalink
    16 maj, 2011 11:43

    Hej
    Bry dig inte om vad tidningarna skriver. Ditt projekt väckte upp en del människor får man hoppas. Lite mer medmänsklighet skulle behövas i detta samhälle. Många bara tänker på sig själva och bryr sig inte om hur andra mår. Det ligger människor döda i flera veckor utan att någon saknar dom bla. Det är ingen som har koll vem som är ens granne längre och vet ju därför inte om det hänt någon av grannarna någonting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: