Skip to content

Reda ut missförstånd

10 juli, 2011

Hela jag är ett enda stort missförstånd. Många utav er verkar nämligen tro att jag är något slags ”troll” som vill provocera å lura oskyldiga människor. Men d var aldrig målet, tro d eller ej. För egentligen var d meningen att alla (tusentals) passiva läsare skulle finna mitt dödsbo i efterhand å egentligen inte reagera så mycket öfver den tidiga bortgången utan vad som föranledde den. Frågorna ”Vad fick henne att må så dåligt” å ”vad hade kunnat hjälpa henne” skulle diskuteras. Men tack vare några vackra individer så uppmärksammades min väg mot ljuset å allting avslöjades efter en polisutryckning. D finns alltså hopp. Projektet ligger dessutom helt rätt i tiden men i helt fel fack; konsten skall enligt många inte beröra sig med journalistiken, men eftersom jag sedan barnsben sett journalister som de stora hjältarna istället för poliser eller brandkåren (eftersom jag (läs: spökskrivaren) alltid sett upp till deras jakt på sanningen) och studerat Media med estetisk inriktning innan jag började på Konstskolan i Stockholm så är det för mig två fält som ligger väldigt nära varandra och därför helt naturligt att korsbefrukta i ett dylikt projekt.

En annan del utav kritiken som riktats mot mej är att jag skulle vara ”en dålig kopia av Black Ascot”; den modeblogg som upprättades som en reklamkampanj för Malmö Operans räkning när de skulle marknadsföra operan Vanessa, vars karaktär Erika användes som huvudperson i bloggen. Men d är långt ifrån sant. Istället är jag, Flora Swahn, utsprungen ur temat ”Staden” där jag skulle gestalta den ensamhet å dödslängtan man enkelt kan låsas in i, å hur skulle det göras bättre än en ”verklig” person på Facebook och bloggen? Mitt estetiska jag, på alla foton, är en modell å nära vän till konstnären som förevigats med inspiration från flertalet Flickr-bilder (som dessutom påminner starkt om dem på Erika Ascot). Den här bloggen var alltså inte ett plagiat, utan en upprinnelse. Eller var tänkt att vara. Men d misslyckades. Inte för att den inte var sann, inte för att ingen läste. Utan för att de som faktiskt gjorde d mest bara ville ta del utav Floras dekadens som man strötittar på Big Brother; allt detta blev en såp-opera i mängden. Ingen bryr sig om problematiken bakom.

Nyligen ställde Anna Odell ut sitt konstprojekt ”Okänd kvinna 2009-349701” på Almedalsveckan, och gjorde i samband med d en intervju med Föräldrakraft, där hon säger en hel del intressant. Bland annat:

”Många gånger räcker det inte för ungdomar att berätta att deras liv är i spillror, man får först riktig hjälp när man är så dålig att man måste tvångsomhändertas. Det är absurt att det inte finns något bra mellanting. Om fler unga bara fick rätt och lättare vård i tid, är jag säker på att man skulle kunna undvika dyr vård”.

Detta inlägg är alltså ingen ursäkt, mest bara en förklaring. För trots allt har många funnit den intressant, å tröstande, har d rådit viss förvirring kring mej å syftet bakom projektet. Vill man hitta sanna inspirationskällor till allt detta bör man se filmen The Innocents eller läsa detta. Vill man ens försöka förstå får man läsa mer öppenhjärtat å med mer empati. Först därefter kan man börja diskutera också…

Advertisements
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: