Skip to content

Varma vindar

12 april, 2011

Jag har inte kunnat sova någonting efter att ha mött en vägg av alla era ord, mest varma. så, från mig till er:

ända sedan jag började blogga å skriva av mig på internet har jag fått ungefär noll respons på mitt… blödande. men igår kväll hände någonting. Jag valde att lägga ut ett event där jag uppmanar alla minna bekanta på Facebook å andra sidor att minnas mig genom att lägga ut pengar åt Friends och BRIS istället för att köpa blommor till min begravning (mina släktingar lär ändå inte låta över tusen främlingar närvara hursom…). Eftersom ingen reagerat på något av det jag skrivit om att jag mår dåligt efter mina föräldrars död, övergivandet från mina släktingar å nu senast Rosjimmels självmord, såg jag inte mycket ljus i den tomma öken som var mitt liv ändå.

Men som sagt; någonting hände. EVENTET förändrade allting. D var som väggar som ramlade in, fick folk att se klart. Å plötsligt tog de min sida. Skrev vackra ord, NI skrev vackra ord till MEJ (!!!) å lät mig veta hur mycket jag betyder. Kanske blev det ett missförstånd, jag skrev inte att jag kommer ta farväl snart för att få er att få mig att avstå, utan för att få er hjälpa framtidens barn såsom ingen kunde hjälpa mig.

JAG ÄR TRÖTT EFTER ATT HA LEVT I KONSTANT MÖRKER, ÅH, Å NU SÖKER JAG MIN VILA. EVENTET ÄR MITT SÄTT ATT SÄGA TACK/FÖRLÅT&FARVÄL; MÅ NI KÄMPA STARKARE ÄN MEJ NI KOMMER STÅ EMOT STORMARNA Å VÅGORNA BÄTTRE MEN HOPPAS NI KAN FÅ LITE KRAFT FRÅN MIG (NÅGOT BORDE KUNNA BLI ÖFVER). D BLIR MITT ARV!

(bakslag) D var egentligen jag som förtjänade befrielsen

9 april, 2011

Slår upp dagens DN å ser en artikel om två män som blivit mördade på Befrielsetorget i Kario. Personligen ser jag d som orättvist, att d var dem å inte jag som blev skjuten där å då. För även om jag hade en otroligt lugn å fin kväll/natt (sov till å med rätt bra) så har jag återigen landat i verkligheten nu. kan knappt andas, förtjänar inte att leva. Är ensam å svag. Funderar på att skaffa katt.

döden är ett uppvaknande från den dröm som är livet

7 april, 2011

Vy från ett luftslott

jag förstår mej inte på folk ibland. igår när jag skrev att jag vill ta mitt liv för att ingen älskar mej – vilket jag förstått är en reell sanning efter 21 års livserfarenhet – så kommenterar flera med att de bryr sej om mej och inte vill att jag gör mej illa. men d är väl som d säger: ”men kärlek får man bara se, när tak å väggar rasar in ijen i ensamheten…”

så jag kan omöjligen se döden som ett misslyckande, tvärtom. D är mer likt ett uppvaknande ur den (mar)dröm som är lifvet.

vårdepp

5 april, 2011

såg metros rubrik idag: Miljoner svenskar deppar trots våren (eller nått sånt). å jag kände en slags värme inom mig. äntligen någon som förstod, eller att jag åtminstone inte är ensam. för hur jävla jobbigt är d inte att se 90% av Sverige nykära, stå å klänga på varandra när man försöker gå ut för att handla men istället bara vill hoppa från närmsta bro eller höga byggnad. ljus å värme i all ära, men att kunna gå obefläckat å ostört på stan är värt mer än all sommarsol tillsammans. Men så blir jag tvungen att spy galla över mina felantaganden

Black Swan

4 april, 2011

Inte för att jag tror någon läser d här, eller för den delen bryr sig d minsta, men anledningen till att jag varit rätt oaktiv här å på fejsboken är inte bara boken utan allt som hänt. Rosjimmels självmord, tappad matlust. Ökat behov av att fly livet jag en gång kände d som. Har insett att d inte spelar någon roll hur många böcker jag låter flytta in i biblioteket, hur många vänner jag får på olika internetsidor eller att jag faktiskt blir inbjuden på fester numera. Allt d där är en illusion, ettor å nollor. Så spelar d heller ingen roll att man blir inbjuden till en anti-mobbinggrupp på F eller att min Newsmill-artikel ligger kvar när majoriteten ändå inte bryr sig ett skit.

Samtidigt som våran blir ljusare blir mina dagar mörkare, behovet av fysisk kontakt å luft i mina lungor minskade, jag vill bort. Långt bort härifrån. Dit ingen når. Först då kanske man får vara ifred från alla som kastar glåpord mot en, som bara vill slå å göra en illa på alla tänkbara vis.

Arkiverade känslor

2 april, 2011

arkifv
vaknar upp när fredagskväll hunnit blifva lördagsnatt. korkar upp en flaska champagne för att lugna ned mej en bit (d går sådär), sen kommer jag att tänka på vart jag ska ta vägen nu. boken är klar å ute för försäljning (även om ingen verkar intresserad av att köpa) å några skolor verkar d inte vara tal om. suck. har lika god lust att öppna fönstret å hoppa ut som att läsa en god bok. alternativt bara försöka somna om för att sedan sova bort hela helgen…

blodiga händer

22 mars, 2011

D slår mig att flykten aldrig blir lika ljuv när man plötsligt vaknar upp å inser att allting slår tillbaka på en. Mitt så kallade alkoholmissbruk höll jag nere ett tag men insåg jag inte vann någonting på d. Resorna till Milano, Rom, Tokyo, Wien och tillslut Köpenhamn lönade sig icke. För hur mycket jag än flackar runt, hur många sängkamrar jag än låter mig lockas ned i, så förblir jag samma trasiga Flora som innan. Ingenting att göra åt. Men jag måste hitta en lösning, kartan med benzo som ligger på bordet mitt framför mig kan inte vara den absoluta lösningen. å jag vill ju inte sluta upp såhär (d skulle vara alldeles för ofashionabelt för min smak):